Rapporteringsskyldighet i vissa fall då farligt avfall transporteras

Transporter av farligt avfall från någons näringsverksamhet till deponi eller motsvarande slutförvaring/destruktion ska rapporteras in till Naturvårdsverket

Flyttföretag får ibland anledning transportera också sådant som är att betrakta som farligt avfall. Det kan gälla lysrör, batterier o. dyl. som transportkunden inte längre vill behålla och därför ska bortforslas. För alla avfallstransporter måste redan sedan tidigare den som transporterar yrkesmässigt ha länsstyrelsens tillstånd för transport av antingen vanligt avfall eller också för som här farligt avfall.

Ett nytt avfallsregister hos Naturvårdsverket infördes under hösten 2020. Det började med en utökad anteckningsskyldighet fr. o. m. den 1 augusti. Alla medlemsstater i EU  ska inrätta ett elektroniskt register för uppgifter om farligt avfall för att förbättra möjligheten till kontroll och spårbarhet. Uppgifterna kommer att användas till Sveriges avfallsrapportering till EU samt för att kunna föra en rättvisande avfallsstatistik.

Har kundens näringsverksamhet lett till detta behov av att bortskaffa det farliga avfallet har ni som transportföretag numera en rapporteringsskyldighet till det nya avfallsregistret hos Naturvårdsverket. Skyldigheten att lämna uppgifter om farligt avfall gäller från den 1 november 2020. Inrapporteringen kan göras antingen via en e-tjänst eller genom att ansluta sitt verksamhetssystem till ett API. Ett sådant applikationsgränssnitt utvecklas av Naturvårdsverket.

Nästan alla verksamheter producerar någon form av farligt avfall som till exempel elektronik, lysrör och olika kemikalier. En verksamhet kan vara allt från en stor fabrik till ett företag med få anställda som en frisersalong, biltvätt eller advokatbyrå. Uppskattningsvis berörs över en miljon verksamheter av det nya avfallsregistret.

Naturvårdsverkets krav om spårbarhet gäller bara det som verkligen är avfall, alltså sådant som ska kastas.  Det gäller inte lysrör eller annat som ska transporteras till ny adress för att där återigen tas i bruk, då är det ju inte avfall. Rapporteringsskyldigheten gäller heller inte om kunden är en privatperson som vill ha hjälp få sitt eventuellt farliga avfall borttransporterat.

I avfallsförordningen § 1 står:

1 §   Den som producerar farligt avfall i eller i samband med en yrkesmässig verksamhet ska för varje typ av farligt avfall anteckna uppgifter om
1. var avfallet producerats,
2. datum för borttransport,
3. transportsätt,
4. vem som ska transportera bort avfallet,
5. avfallets vikt i kilogram, och
6. den mottagare och den plats där avfallet ska hanteras på annat sätt än genom att mottagaren transporterar eller lastar om det.

Detta innebär i praktiken att om ett kundföretag vid en flytt utrangerar ett antal exempelvis datorer och ber flyttfirman att också ordna med bortskaffandet av det då farliga avfallet ska företaget som har flyttbehovet ses som producent av farligt avfall. Då gäller alltså anteckningsskyldigheten och sedan i höstas kompletterad med inrapporteringsskyldighet till Naturvårdsverket. Observera att anteckningarna ska även efter fullgjord inrapportering ändå behållas för att kunna visas upp för myndighet vid kontroll.

Är det åt en privatperson flyttfirman kör farligt avfall behöver ni däremot inte anteckna eller inrapportera vad som transporterats. När det gäller dessa kunder ska det farliga avfallet egentligen hanteras av kommunen. Då kan det uppstå någon form av gråzon om flyttfirman tagit med sig det farliga avfallet. Flyttfirman borde istället säga till kunden att detta ska hanteras av kommunen. Men har ni redan fått avfallet på er bil så se till att lämna det för korrekt omhändertagande. Åkeriföretag bör naturligtvis ta betalt för dessa extratjänster.